Det är så tyst i huset. Meya är alldeles ensam. Från att ha levt i en stor familj med mamma och många syskon blir det en stor omställning för henne att inte ha någon som sällskap. Hon sörjer sin ensamhet och hon sörjer sin mammas död. Hon försöker fylla sina dagar med meningsfulla saker. Hon bearbetar sin sorg genom att måla sorgsna tavlor. Det känns skönt att vara lite kreativ.
Men något som är positivt mitt i sorgen är att graviditeten fortskrider och Meya mår bra. Hennes mage växer och både andra och tredje trimestern glider förbi. Hon längtar enormt mycket efter sin bebis. Så hon slipper vara ensam.
Hennes målarfärdigheter går framåt. Hon tycker väldigt mycket om att måla. Det är lugnande och det fyller hennes dagar med något meningsfullt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar